Анна Каренина

Chapter 21

           WhydoyoualwayslookdownonmeandMatvey?”saidStepanArkadyevitch,smilinghardlyperceptibly,andaddressinghiswife.

           ThewholeeveningDollywas,asalways,alittlemockinginhertonetoherhusband,whileStepanArkadyevitchwashappyandcheerful,butnotsoastoseemasthough,havingbeenforgiven,hehadforgottenhisoffense.

           Athalf-pastnineo’clockaparticularlyjoyfulandpleasantfamilyconversationoverthetea-tableattheOblonskys’wasbrokenupbyanapparentlysimpleincident.Butthissimpleincidentforsomereasonstruckeveryoneasstrange.TalkingaboutcommonacquaintancesinPetersburg,Annagotupquickly.

           “Sheisinmyalbum,”shesaid;“and,bytheway,I’llshowyoumySeryozha,”sheadded,withamother’ssmileofpride.

           Towardsteno’clock,whensheusuallysaidgood-nighttoherson,andoftenbeforegoingtoaballputhimtobedherself,shefeltdepressedatbeingsofarfromhim;andwhatevershewastalkingabout,shekeptcomingbackinthoughttohercurly-headedSeryozha.Shelongedtolookathisphotographandtalkofhim.Seizingthefirstpretext,shegotup,andwithherlight,resolutestepwentforheralbum.Thestairsuptoherroomcameoutonthelandingofthegreatwarmmainstaircase.

           Justasshewasleavingthedrawing-room,aringwasheardinthehall.

           “Whocanthatbe?”saidDolly.

           “It’searlyformetobefetched,andforanyoneelseit’slate,”observedKitty.

           “Suretobesomeonewithpapersforme,”putinStepanArkadyevitch.

Содержание книги
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 125 из 1375