Chapter 49

           

           WhenIwasnineyearsold,goingonten,Iexperiencedatruemetaphysicalcrisis.Maybethisseemsyoungforsuchathing,butIwasalwaysaprecociouschild.Itallhappenedoverthesummerbetweenfourthandfifthgrade.IwasgoingtobeturningtenyearsoldinJuly,andtherewassomethingaboutthetransitionfromninetoten-fromsingledigittodoubledigits-thatshockedmeintoagenuineexistentialpanic,usuallyreservedforpeopleturningfifty.Irememberthinkingthatlifewaspassingmebysofast.ItseemedlikeonlyyesterdayIwasinkindergarten,andhereIwas,abouttoturnten.SoonIwouldbeateenager,thenmiddle-aged,thenelderly,thendead.Andeveryoneelsewasaginginhyperspeed,too.Everybodywasgoingtobedeadsoon.Myparentswoulddie.Myfriendswoulddie.Mycatwoulddie.Myoldersisterwasalmostinhighschoolalready;Icouldrememberhergoingofftofirstgradeonlymomentsago,itseemed,inherlittlekneesocks,andnowshewasinhighschool?Obviouslyitwouldn’tbelongbeforeshewasdead.Whatwasthepointofallthis?

           Thestrangestthingaboutthiscrisiswasthatnothinginparticularhadspurredit.Nofriendorrelativehaddied,givingmemyfirsttasteofmortality,norhadIreadorseenanythingparticularaboutdeath;Ihadn’tevenreadCharlotte’sWebyet.ThispanicIwasfeelingatagetenwasnothinglessthanaspontaneousandfull-outrealizationofmortality’sinevitablemarch,andIhadnospiritualvocabularywithwhichtohelpmyselfmanageit.WewereProtestants,andnotevendevoutones,atthat.

Содержание книги
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 235 из 515