Крошка Доррит

Chapter 7. Mostly, Prunes and Prism

           ‘MrMerdle,’observedFanny,asameansofdismissingMrSparklerintothebackground,‘isquiteathemeofPapa’s,youmustknow,MrsMerdle.’

           ‘Ihavebeen—ha—disappointed,madam,’saidMrDorrit,‘tounderstandfromMrSparklerthatthereisnogreat—hum—probabilityofMrMerdle’scomingabroad.’

           ‘Why,indeed,’saidMrsMerdle,‘heissomuchengagedandinsuchrequest,thatIfearnot.Hehasnotbeenabletogetabroadforyears.You,MissDorrit,Ibelievehavebeenalmostcontinuallyabroadforalongtime.’

           ‘Ohdearyes,’drawledFanny,withthegreatesthardihood.‘Animmensenumberofyears.’

           ‘SoIshouldhaveinferred,’saidMrsMerdle.

           ‘Exactly,’saidFanny.

           ‘Itrust,however,’resumedMrDorrit,‘thatifIhavenotthe—hum—greatadvantageofbecomingknowntoMrMerdleonthissideoftheAlpsorMediterranean,IshallhavethathonouronreturningtoEngland.ItisanhonourIparticularlydesireandshallparticularlyesteem.’

           ‘MrMerdle,’saidMrsMerdle,whohadbeenlookingadmiringlyatFannythroughhereye-glass,‘willesteemit,Iamsure,noless.’

           LittleDorrit,stillhabituallythoughtfulandsolitarythoughnolongeralone,atfirstsupposedthistobemerePrunesandPrism

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 786 из 1266