По ком звонит колокол

Chapter 1

           IamGénéralSovietique.Ineverthink.Donottrytotrapmeintothinking."

           Someoneonhisstaff,sittingonachairworkingoveramaponadrawingboard,growledathiminthelanguageRobertJordandidnotunderstand.

           "Shutup,"Golzhadsaid,inEnglish."IjokeifIwant.IamsoseriousiswhyIcanjoke.Nowdrinkthisandthengo.Youunderstand,huh?"

           "Yes,"RobertJordanhadsaid."Iunderstand."

           TheyhadshakenhandsandhehadsalutedandgoneouttothestaffcarwheretheoldmanwaswaitingasleepandinthatcartheyhadriddenovertheroadpastGuadarrama,theoldmanstillasleep,anduptheNavacerradaroadtotheAlpineClubhutwherehe,RobertJordan,sleptforthreehoursbeforetheystarted.

           ThatwasthelasthehadseenofGolzwithhisstrangewhitefacethatnevertanned,hishawkeyes,thebignoseandthinlipsandtheshavenheadcrossedwithwrinklesandwithscars.TomorrownighttheywouldbeoutsidetheEscorialinthedarkalongtheroad;thelonglinesoftrucksloadingtheinfantryinthedarkness;themen,heavyloaded,climbingupintothetrucks;themachine-gunsectionsliftingtheirgunsintothetrucks;thetanksbeingrunupontheskidsontothelong-bodiedtanktrucks;pullingtheDivisionouttomovetheminthenightfortheattackonthepass.Hewouldnotthinkaboutthat.Thatwasnothisbusiness.ThatwasGolz’sbusiness.Hehadonlyonethingtodoandthatwaswhatheshouldthinkaboutandhemustthinkitoutclearlyandtakeeverythingasitcamealong,andnotworry.Toworrywasasbadastobeafraid.Itsimplymadethingsmoredifficult.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 12 из 667