XXXVIII. Rain—One Solitary Meets Another

           

           Itwasnowfiveo’clock,andthedawnwaspromisingtobreakinhuesofdrabandash.

           Theairchangeditstemperatureandstirreditselfmorevigorously.CoolbreezescoursedintransparenteddiesroundOak’sface.Thewindshiftedyetapointortwoandblewstronger.Intenminuteseverywindofheavenseemedtoberoamingatlarge.Someofthethatchingonthewheat-stackswasnowwhirledfantasticallyaloft,andhadtobereplacedandweightedwithsomerailsthatlaynearathand.Thisdone,Oakslavedawayagainatthebarley.Ahugedropofrainsmotehisface,thewindsnarledroundeverycorner,thetreesrockedtothebasesoftheirtrunks,andthetwigsclashedinstrife.Drivinginsparsatanypointandonanysystem,inchbyinchhecoveredmoreandmoresafelyfromruinthisdistractingimpersonationofsevenhundredpounds.Theraincameoninearnest,andOaksoonfeltthewatertobetrackingcoldandclammyroutesdownhisback.Ultimatelyhewasreducedwell-nightoahomogeneoussop,andthedyesofhisclothestrickleddownandstoodinapoolatthefootoftheladder.Therainstretchedobliquelythroughthedullatmosphereinliquidspines,unbrokenincontinuitybetweentheirbeginningsinthecloudsandtheirpointsinhim.

           Oaksuddenlyrememberedthateightmonthsbeforethistimehehadbeenfightingagainstfireinthesamespotasdesperatelyashewasfightingagainstwaternowandforafutileloveofthesamewoman.AsforherButOakwasgenerousandtrue,anddismissedhisreflections.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 330 из 522