Chapter 37

           Thomaswasspeechless.Everythingwouldbedifferentnow.Nosun,nosupplies,noprotectionfromtheGrievers.Teresahadbeenrightfromthebeginningeverythinghadchanged.Thomasfeltasifhisbreathhadsolidified,lodgeditselfinhisthroat.

           Albypointedatthegirl."Iwantherlockedup.Now.Billy!Jackson!PutherintheSlammer,andignoreeverywordthatcomesoutofhershuckmouth."

           Teresadidn’treact,butThomasdidenoughforthebothofthem."What’reyoutalkingabout?Alby,youcan’t"HestoppedwhenAlby’sfieryeyesshotsuchalookofangerathimhefelthisheartstutter."But...howcouldyoupossiblyblameherforthewallsnotclosing?"

           Newtsteppedup,lightlyplacedahandonAlby’schestandpushedhimback."Howcouldwenot,Tommy?Shebloodyadmitteditherself."

           ThomasturnedtolookatTeresa,paledatthesadnessinherblueeyes.Itfeltlikesomethinghadreachedthroughhischestandsqueezedhisheart.

           "Justbegladyouain’tgoin’withher,Thomas,"Albysaid;hegavebothofthemonelastglarebeforeleaving.Thomashadneverwantedsobadlytopunchsomeone.

           BillyandJacksoncameforwardandgrabbedTeresabybotharms,startedescortingheraway.

           Beforetheycouldenterthetrees,though,Newtstoppedthem."Staywithher.Idon’tcarewhathappens,noone’sgonnatouchthisgirl.Swearyourlivesonit."

           Thetwoguardsnodded,thenwalkedaway,Teresaintow.IthurtThomasevenmoretoseehowwillinglyshewent.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 260 из 400