Chapter 17

           Forseveralseconds,Thomasfeltliketheworldhadfrozeninplace.AthicksilencefollowedthethunderousrumbleoftheDoorclosing,andaveilofdarknessseemedtocoverthesky,asifeventhesunhadbeenfrightenedawaybywhatlurkedintheMaze.Twilighthadfallen,andthemammothwallslookedlikeenormoustombstonesinaweed-infestedcemeteryforgiants.Thomasleanedbackagainsttheroughrock,overcomebydisbeliefatwhathehadjustdone.

           Filledwithterroratwhattheconsequencesmightbe.

           ThenasharpcryfromAlbyupaheadsnappedThomastoattention;Minhowasmoaning.ThomaspushedhimselfawayfromthewallandrantothetwoGladers.

           Minhohadpulledhimselfupandwasstandingonceagain,buthelookedterrible,eveninthepalelightstillavailablesweaty,dirty,scratched-up.Alby,ontheground,lookedworse,hisclothesripped,hisarmscoveredwithcutsandbruises.Thomasshuddered.HadAlbybeenattackedbyaGriever?

           "Greenie,"Minhosaid,"ifyouthinkthatwasbravecomin’outhere,listenup.You’retheshuckiestshuck-facedshuckthereeverwas.You’reasgoodasdead,justlikeus."

           Thomasfelthisfaceheatuphe’dexpectedatleastalittlegratitude."Icouldn’tjustsitthereandleaveyouguysouthere."

           "Andwhatgoodareyouwithus?"Minhorolledhiseyes."Whatever,dude.BreaktheNumberOneRule,killyourself,whatever."

           "You’rewelcome.Iwasjusttryingtohelp."Thomasfeltlikekickinghimintheface.

           Minhoforcedabitterlaugh,thenkneltbackonthegroundbesideAlby.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 125 из 400