Убить пересмешника
Chapter 7
"Yeah,shecansaynicethingssometimes.Shewouldn’thaveawatchandchainanyway."
"Dearsir,"saidJem."Weappreciatethe—no,weappreciateeverythingwhichyouhaveputintothetreeforus.Yoursverytruly,JeremyAtticusFinch."
"Hewon’tknowwhoyouareifyousignitlikethat,Jem."
Jemerasedhisnameandwrote,"JemFinch."Isigned,"JeanLouiseFinch(Scout),"beneathit.Jemputthenoteinanenvelope.
Nextmorningonthewaytoschoolheranaheadofmeandstoppedatthetree.Jemwasfacingmewhenhelookedup,andIsawhimgostarkwhite.
"Scout!"
Irantohim.
Someonehadfilledourknot-holewithcement.
"Don’tyoucry,now,Scout...don’tcrynow,don’tyouworry—"hemutteredatmeallthewaytoschool.
WhenwewenthomefordinnerJemboltedhisfood,rantotheporchandstoodonthesteps.Ifollowedhim."Hasn’tpassedbyyet,"hesaid.
NextdayJemrepeatedhisvigilandwasrewarded.
"Hidydo,Mr.Nathan,"hesaid.
"MorningJem,Scout,"saidMr.Radley,ashewentby.
