Убить пересмешника
Chapter 7
"Huh?"
"Youreckonweoughtawritealettertowhoever’sleavingusthesethings?"
"That’dberightnice,Jem,wecanthank‘em—what’swrong?"
Jemwasholdinghisears,shakinghisheadfromsidetoside."Idon’tgetit,Ijustdon’tgetit—Idon’tknowwhy,Scout..."Helookedtowardthelivingroom."I’vegottagoodmindtotellAtticus—no,Ireckonnot."
"I’lltellhimforyou."
"No,don’tdothat,Scout.Scout?"
"Wha-t?"
Hehadbeenonthevergeoftellingmesomethingallevening;hisfacewouldbrightenandhewouldleantowardme,thenhewouldchangehismind.Hechangeditagain."Oh,nothin’."
"Here,let’swritealetter."Ipushedatabletandpencilunderhisnose.
"Okay.DearMister..."
"Howdoyouknowit’saman?Ibetit’sMissMaudie—beenbettin’thatforalongtime."
"Ar-r,MissMaudiecan’tchewgum—"Jembrokeintoagrin."Youknow,shecantalkrealprettysometimes.OnetimeIaskedhertohaveachewandshesaidnothanks,that—chewinggumcleavedtoherpalateandrenderedherspeechless,"saidJemcarefully."Doesn’tthatsoundnice?"
