Театр
Chapter 20
Juliacouldinthetwinklingofaneyeleapfromherpartintoprivatelife,butnowwithoutaneffortshecontinuedtoplaytheimperious,aloof,statelyandwell-bredwomanoftheplay.
"I’vekeptyouwaitingsolongIthoughtIwouldn’tkeepyoutillI’dgotchanged."..
Hercordialsmilewasthesmileofaqueen;hergraciousnesskeptyouatarespectfuldistance.Inaglanceshehadtakenintheyounggirlwhoenteredherdressing-room.Shewasyoung,withaprettylittlefaceandasnubnose,agooddealmade-upandnotverywellmade-up.
"Herlegsaretooshort,"thoughtJulia."Verysecond-rate."
ShehadevidentlyputonherbestclothesandthesameglancehadtoldJuliaallaboutthem.
("ShaftesburyAvenue.Offthenail.")
Thepoorthingwasatthemomentfrightfullynervous.Juliamadehersitdownandofferedheracigarette.
"Therearematchesbyyourside."
Shesawherhandstremblewhenshetriedtostrikeone.Itbrokeandsherubbedasecondthreetimesagainsttheboxbeforeshecouldgetittolight.
("IfRogercouldonlyseehernow!Cheaprouge,cheaplipstick,andscaredoutofherwits.Gaylittlething,hethoughtshewas.")
"Haveyoubeenonthestagelong,Miss-I’msosorryI’veforgottenyourname."
"JoanDenver."Herthroatwasdryandshecouldhardlyspeak.Hercigarettewentoutandsheheldithelplessly.SheansweredJulia’squestion."Twoyears."
"Howoldareyou?"
"Nineteen."
("That’salie.You’retwenty-twoifyou’readay.")"Youknowmyson,don’tyou?"
"Yes."
"He’sjustleftEton.
