Театр
Chapter 20
ItwascalledNowadays,andtheintentionhadbeentoproduceitearlyintheautumn.IthadagreatpartforJuliaandtheadvantageofonethatwellsuitedMichael.Itwasthesortofplaythatmighteasilyrunayear.MichaeldidnotmuchliketheideaofproducingitinMay,withthesummercomingon,butthereseemednohelpforitandhebeganlookingaboutforacast.
Oneafternoon,duringtheintervalatamatinee,EviebroughtanoteintoJulia.ShewassurprisedtoseeRoger’shandwriting.
DEARMOTHER,
ThisistointroducetoyouMissJoanDenverwhoItalkedtoyouabout.She’sawfullykeenongettingintheSiddonsTheatreandwouldbequitesatisfiedwithanunderstudyhoweversmall.
Youraffectionateson,
ROGER
Juliasmiledattheformalwayinwhichhewrote;shewastickledbecausehewassogrownupastotrytogetjobsforhisgirlfriends.ThenshesuddenlyrememberedwhoJoanDenverwas.JoanandJill.ShewasthegirlwhohadseducedpoorRoger.Herfacewentgrim.Butshewascurioustoseeher.
"IsGeorgethere?"Georgewasthedoorkeeper.Evienoddedandopenedthedoor.
"George."
Hecamein.
"Istheladywhobroughtthisletterherenow?"
"Yes,miss."
"TellherI’llseeheraftertheplay."
Sheworeinthelastactaneveningdresswithatrain;itwasaverygranddressandshowedherbeautifulfiguretoadvantage.Sheworediamondsinherdarkhairanddiamondbraceletsonherarms.Shelooked,asindeedthepartrequired,majestic.ShereceivedJoanDenverthemomentshehadtakenherlastcall.
