Театр
Chapter 14
Shehadawakeneddeterminedtobetolerantandtotakethingsastheycame,butshehadn’tbeenpreparedforasmackinthefacelikethis.
"Havethepaperscomeyet?"sheaskedsulkily.
Shedroveuptotownwithrageinherheart.
Thefollowingdaywasnotmuchbetter.Theboysdidnotgoofftoplaygolf,buttheyplayedtennis.TheirincessantactivityprofoundlyirritatedJulia.Tominshorts,withhisbarelegs,andacricketshirt,reallydidnotlookmorethansixteen.Bathingastheydidthreeorfourtimesadayhecouldnotgethishairtostaydown,andthemomentitwasdryitspreadoverhisheadinunrulycurls.Itmadehimlookyoungerthanever,butoh,socharming.Julia’sheartwaswrung.Anditseemedtoherthathisdemeanourhadstrangelychanged;intheconstantcompanionshipofRogerhehadshedtheyoungmanabouttownwhowassocarefulofhisdress,soparticularaboutwearingtherightthing,andwasbecomeagainasloppylittleschoolboy.Henevergaveahint,noglanceevenbetrayed,thathewasherlover;hetreatedherasifshewerenomorethanRoger’smother.Ineveryremarkhemade,inhismischievousness,inhispolitelittleways,hemadeherfeelthatshebelongedtoanoldergeneration.Hisbehaviourhadnothingofthechivalrouscourtesyayoungmanmightshowtoafascinatingwoman;itwasthetolerantkindnesshemightdisplaytoamaidenaunt.
JuliawasirritatedthatTomshoulddocilelyfollowtheleadofaboysomuchyoungerthanhimself.Itindicatedlackofcharacter.Butshedidnotblamehim;sheblamedRoger.