Убийство в Восточном экспрессе

2. The Tokatlian Hotel

           Hisslightlybaldhead,hisdomedforehead,thesmilingmouththatdisplayedaverywhitesetoffalseteeth,allseemedtospeakofabenevolentpersonality.Onlytheeyesbeliedthisassumption.Theyweresmall,deepsetandcrafty.Notonlythat.Astheman,makingsomeremarktohisyoungcompanion,glancedacrosstheroom,hisgazestoppedonPoirotforamoment,andjustforthatsecondtherewasastrangemalevolence,andunnaturaltensityintheglance.

           Thenherose.

           “Paythebill,Hector,”hesaid.

           Hisvoicewasslightlyhuskyintone.Ithadaqueer,soft,dangerousquality.

           WhenPoirotrejoinedhisfriendinthelounge,theothertwomenwerejustleavingthehotel.Theirluggagewasbeingbroughtdown.Theyoungerwassupervisingtheprocess.Presentlyheopenedtheglassdoorandsaid:

           “Quitereadynow,Mr.Ratchett.”

           Theeldermangruntedanassentandpassedout.

           “Ehbien,”saidPoirot.“Whatdoyouthinkofthosetwo?”

           “TheyareAmericans,”saidM.Bouc.

           “AssuredlytheyareAmericans.Imeantwhatdidyouthinkoftheirpersonalities?”

           “Theyoungmanseemedquiteagreeable.”

           “Andtheother?”

           “Totellyouthetruth,myfriend,Ididnotcareforhim.Heproducedonmeanunpleasantimpression.Andyou?”

           HerculePoirotwasamomentbeforereplying.

           “Whenhepassedmeintherestaurant,”hesaidatlast,“Ihadacuriousimpression.Itwasasthoughawildanimal—ananimalsavage,butsavage!youunderstand—hadpassedmeby.”

           “Andyethelookedaltogetherofthemostrespectable.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 13 из 231