Унесенные ветром

Chapter 10

           WhenIthinkofallthesoldiersintownwhoarefarfromhomeandhaven’tanyfriendstocallonatnightandtheonesinthehospitalwhoarewellenoughtobeoutofbedandnotwellenoughtogobackinthearmyWhy,wehavebeenselfish.Weoughttohavethreeconvalescentsinourhousethisminute,likeeverybodyelse,andsomeofthesoldiersouttodinnereverySunday.There,Scarlett,don’tyoufret.Peoplewon’ttalkwhentheyunderstand.WeknowyoulovedCharlie."

           ScarlettwasfarfromfrettingandMelanie’ssofthandsinherhairwereirritating.Shewantedtojerkherheadawayandsay"Oh,fiddle-dee-dee!"forthewarmingmemorywasstillonherofhowtheHomeGuardandthemilitiaandthesoldiersfromthehospitalhadfoughtforherdanceslastnight.Ofallthepeopleintheworld,shedidn’twantMellyforadefender.Shecoulddefendherself,thankyou,andiftheoldcatswantedtosquallwell,shecouldgetalongwithouttheoldcats.Thereweretoomanyniceofficersintheworldforhertobotheraboutwhatoldwomensaid.

           PittypatwasdabbingathereyesunderMelanie’ssoothingwordswhenPrissyenteredwithabulkyletter.

           "Feryou.MissMelly.Alilniggerboybrungit."

           "Forme?"saidMelly,wondering,assherippedopentheenvelope.

           ScarlettwasmakingheadwaywithherwafflesandsonoticednothinguntilsheheardaburstoftearsfromMellyand,lookingup,sawAuntPittypat’shandgotoherheart.

           "Ashley’sdead!"screamedPittypat,throwingherheadbackandlettingherarmsgolimp.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 257 из 1537