Убить пересмешника
Chapter 23
Idon’tknowwhatIwouldhavedone,butJemstoppedme.Hecaughtmebytheshoulders,puthisarmaroundme,andledmesobbinginfurytohisbedroom.Atticusheardusandpokedhisheadaroundthedoor."’sallright,sir,"Jemsaidgruffly,"’snotanything."Atticuswentaway.
"Haveachew,Scout."JemdugintohispocketandextractedaTootsieRoll.Ittookafewminutestoworkthecandyintoacomfortablewadinsidemyjaw.
Jemwasrearrangingtheobjectsonhisdresser.Hishairstuckupbehindanddowninfront,andIwonderedifitwouldeverlooklikeaman’s—maybeifheshaveditoffandstartedover,hishairwouldgrowbackneatlyinplace.Hiseyebrowswerebecomingheavier,andInoticedanewslimnessabouthisbody.Hewasgrowingtaller.
Whenhelookedaround,hemusthavethoughtIwouldstartcryingagain,forhesaid,"Showyousomethingifyouwon’ttellanybody."Isaidwhat.Heunbuttonedhisshirt,grinningshyly.
"Wellwhat?"
"Wellcan’tyouseeit?"
"Wellno."
"Wellit’shair."
"Where?"
"There.Rightthere."
Hehadbeenacomforttome,soIsaiditlookedlovely,butIdidn’tseeanything."It’srealnice,Jem."
"Undermyarms,too,"hesaid."Goin’outforfootballnextyear.Scout,don’tletAuntyaggravateyou."
ItseemedonlyyesterdaythathewastellingmenottoaggravateAunty.
"Youknowshe’snotusedtogirls,"saidJem,"leastways,notgirlslikeyou.She’stryingtomakeyoualady.
