Убить пересмешника
Chapter 23
"Soon’sschoolstartsI’mgonnaaskWalterhometodinner,"Iplanned,havingforgottenmyprivateresolvetobeathimupthenexttimeIsawhim."Hecanstayoversometimesafterschool,too.AtticuscoulddrivehimbacktoOldSarum.Maybehecouldspendthenightwithussometime,okay,Jem?"
"We’llseeaboutthat,"AuntAlexandrasaid,adeclarationthatwithherwasalwaysathreat,neverapromise.Surprised,Iturnedtoher."Whynot,Aunty?They’regoodfolks."
Shelookedatmeoverhersewingglasses."JeanLouise,thereisnodoubtinmymindthatthey’regoodfolks.Butthey’renotourkindoffolks."
Jemsays,"Shemeansthey’reyappy,Scout."
"What’sayap?"
"Aw,tacky.Theylikefiddlin’andthingslikethat."
"WellIdotoo—"
"Don’tbesilly,JeanLouise,"saidAuntAlexandra."Thethingis,youcanscrubWalterCunninghamtillheshines,youcanputhiminshoesandanewsuit,buthe’llneverbelikeJem.Besides,there’sadrinkingstreakinthatfamilyamilewide.Finchwomenaren’tinterestedinthatsortofpeople."
"Aun-ty,"saidJem,"sheain’tnineyet."
"Shemayaswelllearnitnow."
AuntAlexandrahadspoken.Iwasremindedvividlyofthelasttimeshehadputherfootdown.Ineverknewwhy.ItwaswhenIwasabsorbedwithplanstovisitCalpurnia’shouse—Iwascurious,interested;Iwantedtobeher"company,"toseehowshelived,whoherfriendswere.Imightaswellhavewantedtoseetheothersideofthemoon.
