Сумерки
Chapter 8
Becauseloungingagainstthewesternbuilding,midwaydownthestreet,weretheothertwomenfromthegroup,bothwatchingwithexcitedsmilesasIfrozedeadonthesidewalk.IrealizedthenthatIwasn’tbeingfollowed.
Iwasbeingherded.
Ipausedforonlyasecond,butitfeltlikeaverylongtime.Iturnedthenanddartedtotheothersideoftheroad.Ihadasinkingfeelingthatitwasawastedattempt.Thefootstepsbehindmewereloudernow.
"Thereyouare!"Theboomingvoiceofthestocky,dark-hairedmanshatteredtheintensequietandmademejump.Inthegatheringdarkness,itseemedlikehewaslookingpastme.
"Yeah,"avoicecalledloudlyfrombehindme,makingmejumpagainasItriedtohurrydownthestreet."Wejusttookalittledetour."
Mystepshadtoslownow.Iwasclosingthedistancebetweenmyselfandtheloungingpairtooquickly.Ihadagoodloudscream,andIsuckedinair,preparingtouseit,butmythroatwassodryIwasn’tsurehowmuchvolumeIcouldmanage.WithaquickmovementIslippedmypurseovermyhead,grippingthestrapwithonehand,readytosurrenderitoruseitasweaponasneeddemanded.
ThethicksetmanshruggedawayfromthewallasIwarilycametoastop,andwalkedslowlyintothestreet.
"Stayawayfromme,"Iwarnedinavoicethatwassupposedtosoundstrongandfearless.ButIwasrightaboutthedrythroat-novolume.
"Don’tbelikethat,sugar,"hecalled,andtheraucouslaughterstartedagainbehindme.
