Театр
Chapter 11
Sheleantbackinthechairandturnedherheadaside.Herwholebodyseemedtoexpressthehopelessnessofhergrief.Fleshandbloodcouldn’tstandit.Charlessteppedforwardandsinkingtohiskneestookthatbrokenwoebegonebodyinhisarms.
"ForGod’ssakedon’tlooksounhappy.Ican’tbearit.Oh,Julia,Julia,Iloveyousomuch,Ican’tmakeyousomiserable.I’llacceptanything.I’llmakenodemandsonyou."
Sheturnedhertear-stainedfacetohim("God,whatasightImustlooknow")andgavehimherlips.Hekissedhertenderly.Itwasthefirsttimehehadeverkissedher.
"Idon’twanttoloseyou,"shemutteredhuskily.
"Darling,darling!"
"It’llbejustasitwasbefore?"
"Just."
Shegaveadeepsighofcontentmentandforaminuteortworestedinhisarms.Whenhewentawayshegotupandlookedintheglass.
"Yourottenbitch,"shesaidtoherself.
Butshegiggledasthoughshewerenotintheleastashamedandthenwentintothebathroomtowashherfaceandeyes.Shefeltwonderfullyexhilarated.SheheardMichaelcomeinandcalledouttohim.
"Michael,lookatthatminiatureCharleshasjustgivenme.It’sonthechimney-piece.Arethosediamondsorpaste?"
JuliawassomewhatnervouswhenLadyCharlesleftherhusband.Shethreatenedtobringproceedingsfordivorce,andJuliadidnotatallliketheideaofappearingasintervener.Fortwoorthreeweeksshewasveryjittery.
