Театр

Chapter 29

           PhonethroughandsaythatI’vegotabadheadacheandhadtogohometobed,butMr.Gosselynwillcomeifhepossiblycan."

           "Theparty’sbeinggivenspecialforyou.Youcan’tletthepooroldgaldownlikethat?"

           Juliastampedherfeet.

           "Idon’twanttogotoaparty.Iwon’tgotoaparty."

           "There’snothingforyoutoeatathome."

           "Idon’twanttogohome.I’llgoandhavesupperatarestaurant."

           "Whowith?"

           "Bymyself."

           Eviegaveherapuzzledglance.

           "Theplay’sasuccess,isn’tit?"

           "Yes.Everything’sasuccess.Ifeelonthetopoftheworld.Ifeellikeamilliondollars.Iwanttobealoneandenjoymyself.RinguptheBerkeleyandtellthemtokeepatableforoneinthelittleroom.They’llknowwhatImean."

           "What’sthematterwithyou?"

           "Ishallneverinallmylifehaveanothermomentlikethis.I’mnotgoingtoshareitwithanyone."

           WhenJuliahadgotherfacecleansheleftit.Sheneitherpaintedherlipsnorrougedhercheeks.Sheputonagainthebrowncoatandskirtinwhichshehadcometothetheatreandthesamehat.Itwasafelthatwithabrim,andthisshepulleddownoveroneeyesothatitshouldhideasmuchofherfaceaspossible.Whenshewasreadyshelookedatherselfintheglass.

           "Ilooklikeaworkingdressmakerwhosehusband’slefther,andwhocanblamehim?Idon’tbelieveasoulwouldrecognizeme."

           Eviehadhadthetelephoningdonefromthestage-door,andwhenshecamebackJuliaaskedherifthereweremanypeoplewaitingforherthere.

           "Aboutthree’undredIshouldsay."

           "Damn."

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 296 из 303