Театр
Chapter 25
Twoorthreetimeswhenshesawhalfadozenpersonsgazingatashopwindowshepausedandgazedtoo,butnoneofthemtookanynoticeofher.Shestrolledon.Peoplepassedherinonedirectionandanother.Theyseemedinahurry.Noonepaidanyattentiontoher.Whenshesawamanalonecomingtowardshershegavehimaboldstare,buthepassedonwithablankface.Itoccurredtoherthatherexpressionwastoosevere,andsheletaslightsmilehoveronherlips.Twoorthreementhoughtshewassmilingatthemandquicklyavertedtheirgaze.Shelookedbackasoneofthempassedherandhelookedbacktoo,butcatchinghereyehehurriedon.Shefeltatriflesnubbedanddecidednottolookroundagain.Shewalkedonandon.ShehadalwaysheardthattheLondoncrowdwasthebestbehavedintheworld,butreallyitsbehaviouronthisoccasionwasunconscionable.
"Thiscouldn’thappentooneinthestreetsofParis,RomeorBerlin,"shereflected.
ShedecidedtogoasfarastheMaryleboneRoad,andthenturnback.Itwouldbetoohumiliatingtogohomewithoutbeingonceaccosted.Shewaswalkingsoslowlythatpassers-bysometimesjostledher.Thisirritatedher.
"IoughttohavetriedOxfordStreet,"shesaid."ThatfoolEvie.TheEdgwareRoad’sobviouslyawash-out."
Suddenlyherheartgaveanexultantleap.Shehadcaughtayoungman’seyeandshewassurethattherewasagleaminit.Hepassed,andshehadallshecoulddonottoturnround.Shestarted,forinamomenthepassedheragain,hehadretracedhissteps,andthistimehegaveherastare.
