Театр
Chapter 14
"Whatnonsense!YouknowI’vegotmoremoneythanIknowwhattodowith.Canyougrudgemethehappinessitgivesmetogetyououtofahole?"
"It’sawfullykindofyou.Youdon’tknowwhatareliefitis.Idon’tknowhowtothankyou."
Buthisvoicewastroubled.Poorlamb,hewassoconventional.Butitwastrue,itgaveherathrillshehadneverknownbeforetogivehimmoney;itexcitedinherasurprisingpassion.AndshehadanotherschemeinherheadwhichduringthefortnightTomwastospendatTaplowshethoughtshecouldeasilywork.Tom’sbed-sittingroominTavistockSquarehadatfirstseemedtohercharminginitssordidness,andthehumblefurniturehadtouchedherheart.Buttimehadrobbeditofthesemovingcharacteristics.Onceortwiceshehadmetpeopleonthestairsandthoughttheystaredatherstrangely.TherewasaslatternlyhousekeeperwhomadeTom’sroomandcookedhisbreakfast,andJuliahadafeelingthatsheknewwhatwasgoingonandwasspyingonher.OncethelockeddoorhadbeentriedwhileJuliawasintheroom,andwhenshewentoutthehousekeeperwasdustingthebanisters.ShegaveJuliaasourlook.JuliahatedthesmellofstalefoodthathungaboutthestairsandwithherquickeyesshesoondiscoveredthatTom’sroomwasnonetooclean.Thedingycurtains,theworncarpet,theshoddyfurniture;itallratherdisgustedher.Nowithappenedthatalittlewhilebefore,Michael,alwaysonthelookoutforagoodinvestment,hadboughtablockofgaragesnearStanhopePlace.
