Гроздья гнева
Chapter 6
Tomreachedquietlyintohispocketandbroughtouthistobacco,andherolledacigaretteslowlyandlookedoveritatthecoalswhileheworked.Heignoredthewholespeechofthepreacher,asthoughitweresomeprivatethingthatshouldnotbeinspected.Hesaid,"NightafternightinmybunkIfiggeredhowshe’dbewhenIcomehomeagain.IfiggeredmaybeGrampaandGranma’dbedead,an’maybethere’dbesomenewkids.MaybePa’dnotbesotough.MaybeMa’dsetbackalittlean’letRosasharndothework.Iknoweditwouldn’tbethesameasitwas.Well,we’llsleephere,Iguess,an’comedaylightwe’llgetontoUncleJohn’s.LeastwiseIwill.Youthinkyou’recomin’along,Casy?"
Thepreacherstillstoodlookingintothecoals.Hesaidslowly,"Yeah,I’mgoin’withyou.An’whenyourfolksstartoutontheroadI’mgoin’withthem.An’wherefolksareontheroad,I’mgonnabewiththem."
"You’rewelcome,"saidJoad."Maalwaysfavoredyou.Saidyouwasapreachertotrust.Rosasharnwasn’tgrowedupthen."Heturnedhishead."Muley,yougonnawalkonoverwithus?"Muleywaslookingtowardtheroadoverwhichtheyhadcome."Thinkyou’llcomealong,Muley?"Joadrepeated.
"Huh?No.Idon’tgonoplace,an’Idon’tleavenoplace.Seethatglowoverthere,jerkin’upan’down?That’sprob’lythesuper’ntendentofthisstretchacotton.Somebodymaybeseenourfire."
Tomlooked.Theglowoflightwasnearlyoverthehill."Weain’tdoin’noharm,"hesaid.
