Гарри Поттер и философский камень
The Forbidden Forest
"Goodevening,"saidRonan."Students,areyou?Anddoyoulearnmuch,upattheschool?"
"Erm—"
"Abit,"saidHermionetimidly.
"Abit.Well,that’ssomething."Ronansighed.Heflungbackhisheadandstaredatthesky."Marsisbrighttonight."
"Yeah,"saidHagrid,glancingup,too."Listen,I’mgladwe’veruninteryeh,Ronan,’causethere’saunicornbinhurt—youseenanythin’?"
Ronandidn’tanswerimmediately.Hestaredunblinkinglyupward,thensighedagain.
"Alwaystheinnocentarethefirstvictims,"hesaid."Soithasbeenforagespast,soitisnow."
"Yeah,"saidHagrid,"buthaveyehseenanythin’Ronan?Anythin’unusual?"
"Marsisbrighttonight,"Ronanrepeated,whileHagridwatchedhimimpatiently."Unusuallybright."
"Yeah,butIwasmeanin’anythin’unusualabitnearerhome,saidHagrid."Soyehhaven’tnoticedanythin’strange?"
Yetagain,Ronantookawhiletoanswer.Atlast,hesaid, "Theforesthidesmanysecrets."
AmovementinthetreesbehindRonanmadeHagridraisehisbowagain,butitwasonlyasecondcentaur,black-hairedand-bodiedandwilder-lookingthanRonan.
