Гарри Поттер и философский камень

The Forbidden Forest

           Somethingwasslitheringoverdeadleavesnearby:itsoundedlikeacloaktrailingalongtheground.Hagridwassquintingupthedarkpath,butafterafewseconds,thesoundfadedaway. 

           "Iknewit,"hemurmured."There’ssummatinherethatshouldn’be." 

           "Awerewolf?"Harrysuggested. 

           "Thatwasn’nowerewolfan’itwasn’nounicorn,neither,"saidHagridgrimly."Right,followme,butcareful,now." 

           Theywalkedmoreslowly,earsstrainingforthefaintestsound.Suddenly,inaclearingahead,somethingdefinitelymoved. 

           "Who’sthere?"Hagridcalled."ShowyerselfI’marmed!" 

           Andintotheclearingcamewasitaman,orahorse?Tothewaist,aman,withredhairandbeard,butbelowthatwasahorse’sgleamingchestnutbodywithalong,reddishtail.HarryandHermione’sjawsdropped. 

           "Oh,it’syou,Ronan,"saidHagridinrelief."Howareyeh?" 

           Hewalkedforwardandshookthecentaur’shand. 

           "Goodeveningtoyou,Hagrid,"saidRonan.Hehadadeep,sorrowfulvoice."Wereyougoingtoshootme?" 

           "Can’tbetoocareful,Ronan,"saidHagrid,pattinghiscrossbow."There’ssummatbadlooseinthisforest.ThisisHarryPotteran’HermioneGranger,bytheway.Studentsupattheschool.An’thisisRonan,youtwo.He’sacentaur. 

           "We’dnoticed,"saidHermionefaintly. 

00:00:00 00:00:00
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 272 из 333