Гарри Поттер и философский камень
The Forbidden Forest
"Hullo,Bane,"saidHagrid."Allright?"
"Goodevening,Hagrid,Ihopeyouarewell?"
"Wellenough.Look,I’vejus’binaskin’Ronan,youseenanythin’oddinherelately?There’saunicornbininjured—wouldyehknowanythin’aboutit?"
BanewalkedovertostandnexttoRonan.Helookedskyward. "Marsisbrighttonight,"hesaidsimply.
"We’veheard,"saidHagridgrumpily."Well,ifeitherofyoudoseeanythin’,letmeknow,won’tyeh?We’llbeoff,then."
HarryandHermionefollowedhimoutoftheclearing,staringovertheirshouldersatRonanandBaneuntilthetreesblockedtheirview.
"Never,"saidHagridirritably,"tryan’getastraightansweroutofacentaur.Ruddystargazers.Notinterestedinanythin’closer’nthemoon."
"Aretheremanyoftheminhere?"askedHermione.
"Oh,afairfew...Keepthemselvestothemselvesmostly,butthey’regoodenoughaboutturnin’upifeverIwantaword.They’redeep,mind,centaurs...theyknowthings...jus’don’letonmuch."
"D’youthinkthatwasacentaurweheardearlier?"saidHarry.
"Didthatsoundlikehoovestoyou?Nah,ifyehaskme,thatwaswhat’sbinkillin’theunicorns—neverheardanythin’likeitbefore."
Theywalkedonthroughthedense,darktrees.Harrykeptlookingnervouslyoverhisshoulder.Hehadthenastyfeelingtheywerebeingwatched.
