Пятьдесят оттенков серого
Chapter 3
“Ithinkwehaveenough,”Joséannouncesfiveminuteslater.
“Great,”saysKate.“Thankyouagain,Mr.Grey.”Sheshakeshishand,asdoesJosé.
“Ilookforwardtoreadingthearticle,MissKavanagh,”murmursGrey,andturnstome,standingbythedoor.“Willyouwalkwithme,MissSteele?”heasks.
“Sure,”Isay,completelythrown.IglanceanxiouslyatKate,whoshrugsatme.InoticeJoséscowlingbehindher.
“Gooddaytoyouall,”saysGreyasheopensthedoor,standingasidetoallowmeoutfirst.
Holyhell…what’sthisabout?Whatdoeshewant?Ipauseinthehotelcorridor,fidgetingnervouslyasGreyemergesfromtheroomfollowedbyMr.BuzzCutinhissharpsuit.
“I’llcallyou,Taylor,”hemurmurstoBuzzCut.Taylorwandersbackdownthecorridor,andGreyturnshisburninggraygazetome.Crap…haveIdonesomethingwrong?
“Iwonderedifyouwouldjoinmeforcoffeethismorning.”
Myheartslamsintomymouth.Adate?ChristianGreyisaskingmeonadate.He’saskingifyouwantacoffee.Maybehethinksyouhaven’twokenupyet,mysubconsciouswhinesatmeinasneeringmoodagain.Iclearmythroat,tryingtocontrolmynerves.
“Ihavetodriveeveryonehome,”Imurmurapologetically,twistingmyhandsandfingersinfrontofme.
“Taylor,”hecalls,makingmejump.Taylor,whohadbeenretreatingdownthecorridor,turnsandheadsbacktowardus.
“Aretheybasedattheuniversity?”Greyasks,hisvoicesoftandinquiring.Inod,toostunnedtospeak.
“Taylorcantakethem.He’smydriver.