Пятьдесят оттенков серого
Chapter 22
Andifyoudon’twanttobeboundandgaggedinacrate,thenitwon’thappen.
Iwanttosharemylifestylewithyou.Ihaveneverwantedanythingsomuch.Frankly,I’minaweofyou,thatonesoinnocentwouldbewillingtotry.Thatsaysmoretomethanyoucouldeverknow.YoufailtoseeIamcaughtinyourspell,too,eventhoughIhavetoldyouthiscountlesstimes.Idon’twanttoloseyou.Iamnervousthatyou’veflownthreethousandmilestogetawayfrommeforafewdays,becauseyoucan’tthinkclearlyaroundme.It’sthesameforme,Anastasia.Myreasonvanisheswhenwe’retogether—that’sthedepthofmyfeelingforyou.
Iunderstandyourtrepidation.Ididtrytostayawayfromyou;Iknewyouwereinexperienced,thoughIwouldneverhavepursuedyouifIhadknownexactlyhowinnocentyouwere—andyetyoustillmanagetodisarmmecompletelyinawaythatnobodyhasbefore.Youre-mailforexample:Ihavereadandrereaditcountlesstimestryingtounderstandyourpointofview.Threemonthsisanarbitraryamountoftime.Wecouldmakeitsixmonths,ayear?Howlongdoyouwantittobe?Whatwouldmakeyoucomfortable?Tellme.
Iunderstandthatthisisahugeleapoffaithforyou.Ihavetoearnyourtrust,butbythesametoken,youhavetocommunicatewithmewhenIamfailingtodothis.Youseemsostrongandself-contained,andthenIreadwhatyou’vewrittenhere,andIseeanothersidetoyou.Wehavetoguideeachother,Anastasia,andIcanonlytakemycuesfromyou.Youhavetobehonestwithme,andwehavetobothfindawaytomakethisarrangementwork.