Пятьдесят оттенков серого
Chapter 3
“Anyway,wanttograbadrinkorsomethingthisevening?”
Wheneverhe’shomeheasksmeonadate,andIalwayssayno.It’saritual.I’veneverconsidereditagoodideatodatetheboss’sbrother,andbesides,Pauliscuteinawholesomeall-Americanboy-next-doorkindofway,buthe’snoliteraryhero,notbyanystretchoftheimagination.IsGrey?mysubconsciousasksme,hereyebrowfigurativelyraised.Islapherdown.
“Don’tyouhaveafamilydinnerorsomethingforyourbrother?”
“That’stomorrow.”
“Maybesomeothertime,Paul.Ineedtostudytonight.Ihavemyfinalsnextweek.”
“Ana,oneofthesedaysyou’llsayyes.”HesmilesasIescapetothestorefloor.
“BUTIDOPLACES,Ana,notpeople,”Joségroans.
“José,please?”Ibeg.Ipacethelivingroomofourapartment,clutchingmycellandstaringoutthewindowatthefadingeveninglight.
“Givemethatphone.”Kategrabsthehandsetfromme,tossinghersilkenreddish-blondhairoverhershoulder.
“Listenhere,JoséRodriguez,ifyouwantournewspapertocovertheopeningofyourshow,you’lldothisshootforustomorrow,capiche?”Katecanbeawesomelytough.“Good.Anawillcallbackwiththelocationandthecalltime.We’llseeyoutomorrow.”Shesnapsmycellphoneoff.
“Sorted.Allweneedtodonowisdecidewhereandwhen.Callhim.”Sheholdsthephoneouttome.Mystomachtwists.“CallGrey,now!”
Iscowlatherandreachintomybackpocketforhisbusinesscard.Itakeadeep,steadyingbreath,andwithshakingfingers,Idialthenumber.
Heanswersonthesecondring.