Пятьдесят оттенков серого
Chapter 16
“I’msureI’mresponsible,butIhavenoideawhy.IsitbecauseIhityou?”
Ipullmyselfup,wincingfrommysorebehind.Isitandfacehim.
“DidyoutakesomeAdvil?”
Ishakemyhead.Henarrowshiseyes,stands,andleavestheroom.IhearhimtalkingtoKatebutnotwhattheyaresaying.He’sbackafewmomentslaterwithpillsandateacupofwater.
“Takethese,”heordersgentlyashesitsonmybedbesideme.
IdoasI’mtold.
“Talktome,”hewhispers.“Youtoldmeyouwereokay.I’dneverhaveleftyouifIthoughtyouwerelikethis.”
Istaredownatmyhands.WhatcanIsaythatIhaven’tsaidalready?Iwantmore.Iwanthimtostaybecausehewantstostaywithme,notbecauseI’mablubberingmess,andIdon’twanthimtobeatme,isthatsounreasonable?
“Itakeitthatwhenyousaidyouwereokay,youweren’t.”
Iflush.“IthoughtIwasfine.”
“Anastasia,youcan’ttellmewhatyouthinkIwanttohear.That’snotveryhonest,”headmonishesme.“HowcanItrustanythingyou’vesaidtome?”
Ipeekupathim,andhe’sfrowning,ableaklookinhiseye.Herunsbothhandsthroughhishair.
“HowdidyoufeelwhileIwashittingyouandafter?”
“Ididn’tlikeit.I’dratheryoudidn’tdoitagain.”
“Youweren’tmeanttolikeit.”
“Whydoyoulikeit?”Istareupathim.
Myquestionsurpriseshim.
“Youreallywanttoknow?”
“Oh,trustme,I’mfascinated.”AndIcan’tquitekeepthesarcasmoutofmyvoice.
Henarrowshiseyesagain.
“Careful,”hewarns.
Iblanch.
