Тонкое искусство пофигизма

Chapter 3

           

           “Nodrugstoday,eh?”Hetriestosoundcasual.

           “Nope.”SodoI.

           Hespreadsmystuffout,separatingeachitemandcoagulatingthemintolittlepilesbesidemygymgear.Mycoatandbackpacknowlieemptyandlifelessonhislap.Hesighsandstaresatthewall.Likemostthirteen-year-oldslockedinanofficewithamanangrilythrowingtheirshitalloverthefloor,Iwanttocry.

           Mr.Pricescansthecontentsorganizedonthefloor.Nothingillicitorillegal,nonarcotics,notevenanythingagainstschoolpolicy.Hesighsandthenthrowsthecoatandbackpackonthefloortoo.Hebendsoverandputshiselbowsonhisknees,makinghisfacelevelwithmine.

           “Mark,I’mgoingtogiveyouonelastchancetobehonestwithme.Ifyouarehonest,thiswillturnoutmuchbetterforyou.Ifitturnsoutyou’relying,thenit’sgoingtobemuchworse.”

           Asifoncue,Igulp.

           “Nowtellmethetruth,”Mr.Pricedemands.“Didyoubringdrugstoschooltoday?”

           Fightingbacktears,screamsclawingatmythroat,Istaremytormentorinthefaceand,inapleadingvoice,dyingtoberelievedofitsadolescenthorrors,Isay,“No,Idon’thaveanydrugs.Ihavenoideawhatyou’retalkingabout.”

           “Okay,”hesays,signalingsurrender.“Iguessyoucancollectyourthingsandgo.”

           Hetakesonelast,longinggazeatmydeflatedbackpack,lyinglikeabrokenpromisethereonhisofficefloor.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 50 из 211