Унесенные ветром

Chapter 24

           Shewasseeingthingswithneweyesfor,somewherealongthelongroadtoTara,shehadlefthergirlhoodbehindher.Shewasnolongerplasticclay,yieldingimprinttoeachnewexperience.Theclayhadhardened,sometimeinthisindeterminatedaywhichhadlastedathousandyears.Tonightwasthelasttimeshewouldeverbeministeredtoasachild.Shewasawomannowandyouthwasgone.

           No,shecouldnot,wouldnot,turntoGerald’sorEllen’sfamilies.TheO’Harasdidnottakecharity.TheO’Haraslookedaftertheirown.Herburdenswereherownandburdenswereforshouldersstrongenoughtobearthem.Shethoughtwithoutsurprise,lookingdownfromherheight,thathershoulderswerestrongenoughtobearanythingnow,havingbornetheworstthatcouldeverhappentoher.ShecouldnotdesertTara;shebelongedtotheredacresfarmorethantheycouldeverbelongtoher.Herrootswentdeepintotheblood-coloredsoilandsuckeduplife,asdidthecotton.ShewouldstayatTaraandkeepit,somehow,keepherfatherandhersisters,MelanieandAshley’schild,thenegroes.Tomorrowoh,tomorrow!Tomorrowshewouldfittheyokeaboutherneck.Tomorrowtherewouldbesomanythingstodo.GotoTwelveOaksandtheMacIntoshplaceandseeifanythingwasleftinthedesertedgardens,gototheriverswampsandbeatthemforstrayinghogsandchickens,gotoJonesboroandLovejoywithEllen’sjewelrytheremustbesomeonelefttherewhowouldsellsomethingtoeat.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 592 из 1537