Убить пересмешника
Chapter 31
Summertime,andhischildrenplayedinthefrontyardwiththeirfriend,enactingastrangelittledramaoftheirowninvention.
Itwasfall,andhischildrenfoughtonthesidewalkinfrontofMrs.Dubose’s.Theboyhelpedhissistertoherfeet,andtheymadetheirwayhome.Fall,andhischildrentrottedtoandfroaroundthecorner,theday’swoesandtriumphsontheirfaces.Theystoppedatanoaktree,delighted,puzzled,apprehensive.
Winter,andhischildrenshiveredatthefrontgate,silhouettedagainstablazinghouse.Winter,andamanwalkedintothestreet,droppedhisglasses,andshotadog.
Summer,andhewatchedhischildren’sheartbreak.Autumnagain,andBoo’schildrenneededhim.
Atticuswasright.Onetimehesaidyouneverreallyknowamanuntilyoustandinhisshoesandwalkaroundinthem.JuststandingontheRadleyporchwasenough.
Thestreetlightswerefuzzyfromthefinerainthatwasfalling.AsImademywayhome,Ifeltveryold,butwhenIlookedatthetipofmynoseIcouldseefinemistybeads,butlookingcross-eyedmademedizzysoIquit.AsImademywayhome,IthoughtwhatathingtotellJemtomorrow.He’dbesomadhemissedithewouldn’tspeaktomefordays.AsImademywayhome,IthoughtJemandIwouldgetgrownbuttherewasn’tmuchelseleftforustolearn,exceptpossiblyalgebra.
Iranupthestepsandintothehouse.AuntAlexandrahadgonetobed,andAtticus’sroomwasdark.IwouldseeifJemmightbereviving.AtticuswasinJem’sroom,sittingbyhisbed.Hewasreadingabook.
