Убить пересмешника

Chapter 31

           Summertime,andhischildrenplayedinthefrontyardwiththeirfriend,enactingastrangelittledramaoftheirowninvention.

           Itwasfall,andhischildrenfoughtonthesidewalkinfrontofMrs.Dubose’s.Theboyhelpedhissistertoherfeet,andtheymadetheirwayhome.Fall,andhischildrentrottedtoandfroaroundthecorner,theday’swoesandtriumphsontheirfaces.Theystoppedatanoaktree,delighted,puzzled,apprehensive.

           Winter,andhischildrenshiveredatthefrontgate,silhouettedagainstablazinghouse.Winter,andamanwalkedintothestreet,droppedhisglasses,andshotadog.

           Summer,andhewatchedhischildren’sheartbreak.Autumnagain,andBoo’schildrenneededhim.

           Atticuswasright.Onetimehesaidyouneverreallyknowamanuntilyoustandinhisshoesandwalkaroundinthem.JuststandingontheRadleyporchwasenough.

           Thestreetlightswerefuzzyfromthefinerainthatwasfalling.AsImademywayhome,Ifeltveryold,butwhenIlookedatthetipofmynoseIcouldseefinemistybeads,butlookingcross-eyedmademedizzysoIquit.AsImademywayhome,IthoughtwhatathingtotellJemtomorrow.He’dbesomadhemissedithewouldn’tspeaktomefordays.AsImademywayhome,IthoughtJemandIwouldgetgrownbuttherewasn’tmuchelseleftforustolearn,exceptpossiblyalgebra.

           Iranupthestepsandintothehouse.AuntAlexandrahadgonetobed,andAtticus’sroomwasdark.IwouldseeifJemmightbereviving.AtticuswasinJem’sroom,sittingbyhisbed.Hewasreadingabook.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 394 из 396