Убить пересмешника
Chapter 3
"I’mfeelingallright,really."
"Thoughtso.Nowwhat’sthematter?"
Bitbybit,Itoldhimtheday’smisfortunes."—andshesaidyoutaughtmeallwrong,sowecan’teverreadanymore,ever.Pleasedon’tsendmeback,pleasesir."
Atticusstoodupandwalkedtotheendoftheporch.Whenhecompletedhisexaminationofthewisteriavinehestrolledbacktome.
"Firstofall,"hesaid,"ifyoucanlearnasimpletrick,Scout,you’llgetalongalotbetterwithallkindsoffolks.Youneverreallyunderstandapersonuntilyouconsiderthingsfromhispointofview—"
"Sir?"
"—untilyouclimbintohisskinandwalkaroundinit."
AtticussaidIhadlearnedmanythingstoday,andMissCarolinehadlearnedseveralthingsherself.ShehadlearnednottohandsomethingtoaCunningham,foronething,butifWalterandIhadputourselvesinhershoeswe’dhaveseenitwasanhonestmistakeonherpart.WecouldnotexpecthertolearnallMaycomb’swaysinoneday,andwecouldnotholdherresponsiblewhensheknewnobetter.
"I’llbedogged,"Isaid."Ididn’tknownobetterthannottoreadtoher,andsheheldmeresponsible—listenAtticus,Idon’thavetogotoschool!"Iwasburstingwithasuddenthought."BurrisEwell,remember?Hejustgoestoschoolthefirstday.Thetruantladyreckonsshe’scarriedoutthelawwhenshegetshisnameontheroll—"
