Убить пересмешника
Chapter 26
Iimaginedhowitwouldbe:whenithappened,he’djustbesittingintheswingwhenIcamealong."Hidydo,Mr.Arthur,"Iwouldsay,asifIhadsaiditeveryafternoonofmylife."Evening,JeanLouise,"hewouldsay,asifhehadsaiditeveryafternoonofmylife,"rightprettyspellwe’rehaving,isn’tit?""Yessir,rightpretty,"Iwouldsay,andgoon.
Itwasonlyafantasy.Wewouldneverseehim.HeprobablydidgooutwhenthemoonwasdownandgazeuponMissStephanieCrawford.I’dhavepickedsomebodyelsetolookat,butthatwashisbusiness.Hewouldnevergazeatus.
"Youaren’tstartingthatagain,areyou?"saidAtticusonenight,whenIexpressedastraydesirejusttohaveonegoodlookatBooRadleybeforeIdied."Ifyouare,I’lltellyourightnow:stopit.I’mtoooldtogochasingyouofftheRadleyproperty.Besides,it’sdangerous.Youmightgetshot.YouknowMr.Nathanshootsateveryshadowhesees,evenshadowsthatleavesize-fourbarefootprints.Youwereluckynottobekilled."
Ihushedthenandthere.AtthesametimeImarveledatAtticus.Thiswasthefirsthehadletusknowheknewalotmoreaboutsomethingthanwethoughtheknew.Andithadhappenedyearsago.No,onlylastsummer—no,summerbeforelast,when...timewasplayingtricksonme.ImustremembertoaskJem.
Somanythingshadhappenedtous,BooRadleywastheleastofourfears.
