Убить пересмешника
Chapter 2
ShestoppedatWalterCunningham’sdesk."Where’syours?"sheasked.
WalterCunningham’sfacetoldeverybodyinthefirstgradehehadhookworms.Hisabsenceofshoestoldushowhegotthem.Peoplecaughthookwormsgoingbarefootedinbarnyardsandhogwallows.IfWalterhadownedanyshoeshewouldhavewornthemthefirstdayofschoolandthendiscardedthemuntilmid-winter.Hedidhaveonacleanshirtandneatlymendedoveralls.
"Didyouforgetyourlunchthismorning?"askedMissCaroline.
Walterlookedstraightahead.Isawamusclejumpinhisskinnyjaw.
"Didyouforgetitthismorning?"askedMissCaroline.Walter’sjawtwitchedagain.
"Yeb’m,"hefinallymumbled.
MissCarolinewenttoherdeskandopenedherpurse."Here’saquarter,"shesaidtoWalter."Goandeatdowntowntoday.Youcanpaymebacktomorrow."
Waltershookhishead."Nomethankyouma’am,"hedrawledsoftly.
ImpatiencecreptintoMissCaroline’svoice:"HereWalter,comegetit."
Waltershookhisheadagain.
WhenWaltershookhisheadathirdtimesomeonewhispered,"Goonandtellher,Scout."
