Убить пересмешника
Chapter 16
Well,IhopedJemwouldunderstandfolksalittlebetterwhenhewasolder;Iwouldn’t."FirstdayWaltercomesbacktoschool’llbehislast,"Iaffirmed.
"Youwillnottouchhim,"Atticussaidflatly."Idon’twanteitherofyoubearingagrudgeaboutthisthing,nomatterwhathappens."
"Yousee,don’tyou,"saidAuntAlexandra,"whatcomesofthingslikethis.Don’tsayIhaven’ttoldyou."
Atticussaidhe’dneversaythat,pushedouthischairandgotup."There’sadayahead,soexcuseme.Jem,Idon’twantyouandScoutdowntowntoday,please."
AsAtticusdeparted,Dillcameboundingdownthehallintothediningroom."It’sallovertownthismorning,"heannounced,"allabouthowweheldoffahundredfolkswithourbarehands...."
AuntAlexandrastaredhimtosilence."Itwasnotahundredfolks,"shesaid,"andnobodyheldanybodyoff.ItwasjustanestofthoseCunninghams,drunkanddisorderly."
"Aw,Aunty,that’sjustDill’sway,"saidJem.Hesignaledustofollowhim.
"Youallstayintheyardtoday,"shesaid,aswemadeourwaytothefrontporch.
ItwaslikeSaturday.Peoplefromthesouthendofthecountypassedourhouseinaleisurelybutsteadystream.
Mr.DolphusRaymondlurchedbyonhisthoroughbred."Don’tseehowhestaysinthesaddle,"murmuredJem."Howc’nyoustandtogetdrunk‘foreeightinthemorning?"
Awagonloadofladiesrattledpastus.Theyworecottonsunbonnetsanddresseswithlongsleeves.
