Сумерки
Chapter 24
Notevenhearingyouscreaminpain-allthoseunbearablememoriesthatI’llcarrywithmefortherestofeternity.No,theveryworstwasfeeling...knowingthatIcouldn’tstop.BelievingthatIwasgoingtokillyoumyself."
"Butyoudidn’t."
"Icouldhave.Soeasily."
IknewIneededtostaycalm...buthewastryingtotalkhimselfintoleavingme,andthepanicflutteredinmylungs,tryingtogetout.
"Promiseme,"Iwhispered.
"What?"
"Youknowwhat."Iwasstartingtogetangrynow.Hewassostubbornlydeterminedtodwellonthenegative.
Heheardthechangeinmytone.Hiseyestightened."Idon’tseemtobestrongenoughtostayawayfromyou,soIsupposethatyou’llgetyourway...whetheritkillsyouornot,"headdedroughly.
"Good."Hehadn’tpromised,though-afactthatIhadnotmissed.Thepanicwasonlybarelycontained;Ihadnostrengthlefttocontroltheanger."Youtoldmehowyoustopped...nowIwanttoknowwhy,"Idemanded.
"Why?"herepeatedwarily.
"Whyyoudidit.Whydidn’tyoujustletthevenomspread?BynowIwouldbejustlikeyou."
Edward’seyesseemedtoturnflatblack,andIrememberedthatthiswassomethinghe’dneverintendedmetoknow.Alicemusthavebeenpreoccupiedbythethingsshe’dlearnedaboutherself...orshe’dbeenverycarefulwithherthoughtsaroundhim-clearly,he’dhadnoideathatshe’dfilledmeinonthemechanicsofvampireconversions.Hewassurprised,andinfuriated.Hisnostrilsflared,hismouthlookedasifitwaschiseledfromstone.
