Гроздья гнева
Chapter 26
AlgotoutandwalkedaroundthenoseoftheHudson.«SureIwill,"hesaid.Heunscrewedthewatercapandfilledtheradiator.«Two,yousay?»
«Yeah,two.»
«Whichwayyougoin’?»
«South.Wegotajob.»
«Yeah?Jobsisscarce—reg’larjobs.»
«Wegotafrien’,"Alsaid.«Job’sallwaitin’forus.Well,solong.»Thetruckswungaroundandbumpedoverthedirtstreetintotheroad.Thefeebleheadlightjiggledovertheway,andtherightheadlightblinkedonandofffromabadconnection.Ateveryjolttheloosepotsandpansinthetruck-bedjangledandcrashed.
RoseofSharonmoanedsoftly.«Feelbad?»UncleJohnasked.«Yeah!Feelbadallatime.WishtIcouldsetstillinaniceplace.
Wishtwewashomean’nevercome.Conniewouldn’awentawayifwewashome.Hewouldastudiedupan’gotsomeplace.»NeitherAlnorUncleJohnansweredher.TheywereembarrassedaboutConnie.
Atthewhitepaintedgatetotheranchaguardcametothesideofthetruck.«Goin’outforgood?»
«Yeah,"saidAl.«Goin’north.Gotajob.»Theguardturnedhisflashlightonthetruck,turneditupintothetent.MaandPalookedstonilydownintotheglare.«O.K.»Theguardswungthegateopen.Thetruckturnedleftandmovedtoward101,thegreatnorth-southhighway.
«Knowwherewe’rea-goin’?»UncleJohnasked.«No,"saidAl.«Jus’goin’,an’gettin’goddamnsickofit.»
«Iain’tsotur’blefarfrommytime,"RoseofSharonsaidthreateningly.«Theybetterbeaniceplaceforme.»
