Гроздья гнева
Chapter 26
Tomlookedpasthim,andhesawRoseofSharonlyingonthemattress.Hereyeswerehuge—openedwide.«Don’tworry,"hecalledtoher.«Don’tyouworry.Gonnagetyousomemilktoday.»Sheblinkedslowly,anddidn’tanswerhim.
Pasaid,«Wegottoknow,Tom.Thinkyakilledthisfella?»
«Idon’know.Itwasdark.An’somebodysmackedme.Idon’know.Ihopeso.IhopeIkilledthebastard.»
«Tom!»Macalled.«Don’talklikethat.»
Fromthestreetcamethesoundofmanycarsmovingslowly.Pasteppedtothewindowandlookedout.«They’sawholeslewanewpeoplecomin’in,"hesaid.
«Iguesstheybustthestrikeawright,"saidTom.«Iguessyou’llstartattwoan’ahalfcents.»
«Butafellacouldworkatarun,an’stillhecouldn’eat.»
«Iknow,"saidTom.«Eatwin’fallpeaches.That’llkeepyaup.»Maturnedthedoughandstirredthecoffee.«Listentome,"shesaid.«I’mgettin’cornmealtoday.We’rea-gonnaeatcornmealmush.An’soon’swegetenoughforgas,we’removin’away.Thisain’tagoodplace.An’Iain’tgonnahaveTomoutalone.No,sir.»
«Yacan’tdothat,Ma.ItellyouI’mjus’adangertoya.»
Herchinwasset.«That’swhatwe’lldo.Here,comeeatthishere,an’thengetouttowork.I’llcomeoutsoon’sIgetwashedup.Wegottomakesomemoney.»
Theyatethefrieddoughsohotthatitsizzledintheirmouths.Andtheytossedthecoffeedownandfilledtheircupsanddrankmorecoffee.
UncleJohnshookhisheadoverhisplate.
