Гроздья гнева
Chapter 22
That’sbecauseIwon’tlethermakepeoplemiserable.»Hepattedhershoulder.«Don’tyouworry.Shedoesn’tknow.»Andhewalkedquicklyaway.
RoseofSharonlookedafterhim;hisleanshouldersjerkedashewalked.ShewasstillwatchinghisslightfigurewhenMacameback,cleanandpink,herhaircombedandwet,andgatheredinaknot.Sheworeherfigureddressandtheoldcrackedshoes;andthelittleearringshunginherears.
«Idoneit,"shesaid.«Istoodintherean’letwarmwatercomea-floodin’an’a-flowin’downoverme.An’theywasaladysaysyoucandoitever’dayifyouwant.An’—themladies’committeecomeyet?»
«Uh-uh!»saidthegirl.
«An’youjes’settherean’didn’reddupthecampnone!»Magatheredupthetindishesasshespoke.«Wegottogetinshape,"shesaid.«Comeon,stir!Getthatsackandkindasweepalongthegroun’.»Shepickeduptheequipment,putthepansintheirboxandtheboxinthetent.«Getthembedsneat,"sheordered.«ItellyaIain’tneverfeltnothin’soniceasthatwater.»
RoseofSharonlistlesslyfollowedorders.«YathinkConnie’llbebacktoday?»
«Maybe—maybenot.Can’ttell.»
«Yousureheknowswhere-attocome?»
«Sure.»
«Ma—yadon’think—theycouldakilledhimwhentheyburned-?»
«Nothim,"Masaidconfidently.«Hecantravelwhenhewantsjackrabbit-quickan’fox-sneaky.»
«Iwishthe’dcome.»
«He’llcomewhenhecomes.»
«Ma—"
«Iwishtyou’dgettowork.»
