Гроздья гнева
Chapter 18
IknowedIwouldn’livetotheotherside,buthe’dbeacrostanyways.Buthewon’tgo.Hedon’know.Hethinksit’sgonnabeallright.Hedon’know."
"Hesayshewon’tgo."
"Iknow,"shesaid,"An’he’sstubborn.Iastyoutocometosayaprayer."
"Iain’tapreacher,"hesaidsoftly."Myprayersain’tnogood."
Shemoistenedherlips."Iwastherewhentheol’mandied.Yousaidonethen."
"Itwasn’tnoprayer."
"Itwasaprayer,"shesaid.
"Itwasn’tnopreacher’sprayer."
"Itwasagoodprayer.Iwantyoushouldsayoneforme."
"Idon’knowwhattosay."
Sheclosedhereyesforaminuteandthenopenedthemagain."Thensayonetoyourself.Don’tusenowordstoit.That’dbeawright."
"IgotnoGod,"hesaid.
"YougotaGod.Don’tmakenodifferenceifyoudon’knowwhathelookslike."Thepreacherbowedhishead.Shewatchedhimapprehensively.Andwhenheraisedhisheadagainshelookedrelieved."That’sgood,"shesaid."That’swhatIneeded.Somebodycloseenoughtopray."
Heshookhisheadasthoughtoawakenhimself."Idon’understan’thishere,"hesaid.
Andshereplied,"Yes—youknow,don’tyou?"
"Iknow,"hesaid,"Iknow,butIdon’tunderstan’.Maybeyou’llres’afewdaysan’thencomeon."
Sheshookherheadslowlyfromsidetoside."I’mjus’paincoveredwithskin.Iknowwhatitis,butIwon’ttellhim.He’dbetoosad.Hewouldn’knowwhattodoanyways.
