Гроздья гнева
Chapter 10
Andstillthefamilystoodaboutlikedreamwalkers,theireyesfocusedpanoramically,seeingnodetail,butthewholedawn,thewholeland,thewholetextureofthecountryatonce.
OnlyMuleyGravesprowledaboutrestlessly,lookingthroughthebarsintothetruck,thumpingthesparetireshungonthebackofthetruck.AndatlastMuleyapproachedTom."Yougoin’overtheStateline?"heasked."Yougonnabreakyourparole?"
AndTomshookhimselffreeofthenumbness."JesusChrist,it’snearsunrise,"hesaidloudly."Wegottogetgoin’."Andtheotherscameoutoftheirnumbnessandmovedtowardthetruck.
"Comeon,"Tomsaid."Le’sgetGrampaon."PaandUncleJohnandTomandAlwentintothekitchenwhereGrampaslept,hisforeheaddownonhisarms,andalineofdryingcoffeeonthetable.Theytookhimundertheelbowsandliftedhimtohisfeet,andhegrumbledandcursedthickly,likeadrunkenman.Outthedoortheyboostedhim,andwhentheycametothetruckTomandAlclimbedup,andleaningover,hookedtheirhandsunderhisarmsandliftedhimgentlyup,andlaidhimontopoftheload.Aluntiedthetarpaulin,andtheyrolledhimunderandputaboxunderthetarpbesidehim,sothattheweightoftheheavycanvaswouldnotbeuponhim.
"Igottogetthatridgepolefixed,"Alsaid."Dohertonightwhenwestop."Grampagruntedandfoughtweaklyagainstawakening,andwhenhewasfinallysettledhewentdeeplytosleepagain.
Pasaid,"Ma,youan’GranmasetinwithAlforawhile.
