Гарри Поттер и Дары Смерти

The Goblin’s Revenge

           "Wouldn’t...come."

           TheirexpressionsofconsternationanddisappointmentmadeHarryfeelashamed.Ithadbeenanightmarishexperience,seeingthedementorsglidingoutofthemistinthedistanceandrealizing,astheparalyzingcoldchokedhislungsandadistantscreamingfilledhisears,thathewasnotgoingtobeabletoprotecthimself.IthadtakenallHarry’swillpowertouproothimselffromthespotandrun,leavingtheeyelessdementorstoglideamongsttheMuggleswhomightnotbeabletoseethem,butwouldassuredlyfeelthedespairtheycastwherevertheywent.

           "Sowestillhaven’tgotanyfood."

           "Shutup,Ron,"snappedHermione."Harry,whathappened?Whydoyouthinkyoucouldn’tmakeyourPatronus?Youmanagedperfectlyyesterday!"

           "Idon’tknow."

           HesatlowinoneofPerkins’soldarmchairs,feelingmorehumiliatedbythemoment.Hewasafraidthatsomethinghadgonewronginsidehim.Yesterdayseemedalongtimeago:Todayhemighthavebeenthirteenyearsoldagain,theonlyonewhocollapsedontheHogwartsExpress.

           Ronkickedachairleg.

           "What?"hesnarledatHermione."I’mstarving!AllI’vehadsinceIbledhalftodeathisacoupleoftoadstools!"

           "Yougoandfightyourwaythroughthedementors,then,"saidHarry,stung.

           "Iwould,butmyarm’sinasling,incaseyouhadn’tnoticed!"

           "That’sconvenient."

           "Andwhat’sthatsupposedto?"

           "Ofcourse!"criedHermione,clappingahandtoherforeheadandstartlingbothofthemintosilence.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 293 из 780