Гарри Поттер и узник Азкабана
Talons and Tea Leaves
TheyhadneverheardHermionespeaktoateacherlikethatbefore.ProfessorTrelawneychosenottoreply.SheloweredherhugeeyestoHarry’scupagainandcontinuedtoturnit.
"Theclub...anattack.Dear,dear,thisisnotahappycup..."
"Ithoughtthatwasabowlerhat,"saidRonsheepishly.
"Theskull...dangerinyourpath,mydear..."
Everyonewasstaring,transfixed,atProfessorTrelawney,whogavethecupafinalturn,gasped,andthenscreamed.
Therewasanothertinkleofbreakingchina;Nevillehadsmashedhissecondcup.ProfessorTrelawneysankintoavacantarmchair,herglitteringhandatherheartandhereyesclosed.
"Mydearboy—mypoordearboy—no—itiskindernottosay—no—don’taskme...."
"Whatisit,Professor?"saidDeanThomasatonce.Everyonehadgottotheirfeet,andslowlytheycrowdedaroundHarryandRon’stable,pressingclosetoProfessorTrelawney’schairtogetagoodlookatHarry’scup.
"Mydear,"ProfessorTrelawney’shugeeyesopeneddramatically,"youhavetheGrim."
"Thewhat?"saidHarry.
Hecouldtellthathewasn’ttheonlyonewhodidn’tunderstand;DeanThomasshruggedathimandLavenderBrownlookedpuzzled,butnearlyeverybodyelseclappedtheirhandstotheirmouthsinhorror.
"TheGrim,mydear,theGrim!"criedProfessorTrelawney,wholookedshockedthatHarryhadn’tunderstood."Thegiant,spectraldogthathauntschurchyards!Mydearboy,itisanomen—theworstomen—ofdeath!"
Harry’sstomachlurched.
