Мэри Поппинс

Miss Lark's Andrew

           

           Justastheywereabouttocrosstheroadtotheirownhouse,theyheardloudcriescomingfromNextDoor,andtheretheysawacurioussight.MissLark’stwomaidswererushingwildlyaboutthegarden,lookingunderbushesandupintothetreesaspeopledowhohavelosttheirmostvaluablepossession.AndtherewasRobertsonAy,fromNumberSeventeen,busilywastinghistimebypokingatthegravelonMissLark’spathwithabroomasthoughheexpectedtofindthemissingtreasureunderapebble.MissLarkherselfwasrunningaboutinhergarden,wavingherarmsandcalling:"Andrew,Andrew!Oh,he’slost.Mydarlingboyislost!WemustsendforthePolice.ImustseethePrimeMinister.Andrewislost!Ohdear!ohdear!"

           MissLarkwasrunningaboutinhergarden

           "Oh,poorMissLark!"saidJane,hurryingacrosstheroad.ShecouldnothelpfeelingsorrybecauseMissLarklookedsoupset.

           ButitwasMichaelwhoreallycomfortedMissLark.JustashewasgoinginatthegateofNumberSeventeen,helookeddowntheLaneandtherehesaw—

           "Why,there’sAndrew,MissLark.See,downtherejustturningAdmiralBoom’scorner!"

           "Where,where?Showme!"saidMissLarkbreathlessly,andshepeeredinthedirectioninwhichMichaelwaspointing.

           Andthere,sureenough,wasAndrew,walkingasslowlyandascasuallyasthoughnothingintheworldwasthematter;andbesidehimwaltzedahugedogthatseemedtobehalfanAiredaleandhalfaRetriever,andtheworsthalfofboth.

           "Oh,whatarelief!"saidMissLark,sighingloudly.

Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 39 из 138