Гарри Поттер и философский камень

The Midnight Duel

           "NOTHING!Hahaaa!ToldyouIwouldn’tsaynothingifyoudidn’tsayplease!Haha!Haaaaaa!"AndtheyheardthesoundofPeeveswhooshingawayandFilchcursinginrage. 

           "Hethinksthisdoorislocked,"Harrywhispered."Ithinkwe’llbeokaygetoff,Neville!"ForNevillehadbeentuggingonthesleeveofHarry’sbathrobeforthelastminute."What?" 

           Harryturnedaroundandsaw,quiteclearly,what.Foramoment,hewassurehe’dwalkedintoanightmarethiswastoomuch,ontopofeverythingthathadhappenedsofar. 

           Theyweren’tinaroom,ashehadsupposed.Theywereinacorridor.Theforbiddencorridoronthethirdfloor.Andnowtheyknewwhyitwasforbidden. 

           Theywerelookingstraightintotheeyesofamonstrousdog,adogthatfilledthewholespacebetweenceilingandfloor.Ithadthreeheads. Threepairsofrolling,madeyes;threenoses,twitchingandquiveringintheirdirection;threedroolingmouths,salivahanginginslipperyropesfromyellowishfangs. 

           Itwasstandingquitestill,allsixeyesstaringatthem,andHarryknewthattheonlyreasontheyweren’talreadydeadwasthattheirsuddenappearancehadtakenitbysurprise,butitwasquicklygettingoverthat,therewasnomistakingwhatthosethunderousgrowlsmeant. 

           HarrygropedforthedoorknobbetweenFilchanddeath,he’dtakeFilch. 

           TheyfellbackwardHarryslammedthedoorshut,andtheyran,theyalmostflew,backdownthecorridor. 

00:00:00 00:00:00
Настройки
Фон страницы
Размер шрифта
Межстрочный интервал
Фразовые глаголы
Показать / Скрыть меню
Шрифт
Roboto Lora
Уведомления
Страница 176 из 333