Паутина Шарлотты
Chapter 18
Itwasquitedarknow.Inthedistance,fireworksbegangoingoff-rockets,scatteringfieryballsinthesky.BythetimetheArablesandtheZuckermansandLurvyreturnedfromthegrandstand,Charlottehadfinishedherweb.ThewordHUMBLEwaswovenneatlyinthecenter.Nobodynoticeditinthedarkness.Everyonewastiredandhappy.
FernandAveryclimbedintothetruckandlaydown.TheypulledtheIndianblanketoverthem.LurvygaveWilburaforkfuloffreshstraw.Mr.Arablepattedhim."Timeforustogohome,"hesaidtothepig."Seeyoutomorrow."
ThegrownupsclimbedslowlyintothetruckandWilburheardtheenginestartandthenheardthetruckmovingawayinlowspeed.Hewouldhavefeltlonelyandhomesick,hadCharlottenotbeenwithhim.Heneverfeltlonelywhenshewasnear.Inthedistancehecouldstillhearthemusicofthemerry-go-round.
AshewasdroppingofftosleephespoketoCharlotte.
"Singmethatsongagain,aboutthedungandthedark,"hebegged.
"Nottonight,"shesaidinalowvoice."I’mtootired."
Hervoicedidn’tseemtocomefromherweb.
"Whereareyou?"askedWilbur."Ican’tseeyou.Areyouonyourweb?"
"I’mbackhere,"sheanswered."Upinthisbackcorner."
"Whyaren’tyouonyourweb?"askedWilbur."Youalmostneverleaveyourweb."
"I’veleftittonight,"shesaid.
Wilburclosedhiseyes."Charlotte,"hesaid,afterawhile,"doyoureallythinkZuckermanwillletmeliveandnotkillmewhenthecoldweathercomes?Doyoureallythinkso?"
"Ofcourse,"saidCharlotte."Youareafamouspigandyouareagoodpig.Tomorrowyouwillprobablywinaprize