Паутина Шарлотты
Chapter 17
Lurvywanderedoffbyhimself,hopingtomeetfriendsandhavesomefunonthemidway.
Assoonasthepeopleweregone,CharlottespoketoWilbur.
"It’sagoodthingyoucan’tseewhatIsee,"shesaid.
"Whatdoyousee?"askedWilbur.
"There’sapiginthenextpenandhe’senormous.I’mafraidhe’smuchbiggerthanyouare."
"Maybehe’solderthanIam,andhashadmoretimetogrow,"suggestedWilbur.Tearsbegantocometohiseyes.
"I’lldropdownandhaveacloserlook,"Charlottesaid.Thenshecrawledalongabeamtillshewasdirectlyoverthenextpen.Sheletherselfdownonadraglineuntilshehungintheairjustinfrontofthebigpig’ssnout.
"MayIhaveyourname?"sheasked,politely.
Thepigstaredather."Noname,"hesaidinabig,heartyvoice."JustcallmeUncle."
"Verywell,Uncle,"repliedCharlotte."Whatisthedateofyourbirth?Areyouaspringpig?"
"SureI’maspringpig,"repliedUncle."WhatdidyouthinkIwas,aspringchicken?Haw,haw-that’sagoodone,eh,Sister."
"Mildlyfunny,"saidCharlotte."I’veheardfunnierones,though.Gladtohavemetyou,andnowImustbegoing."
SheascendedslowlyandreturnedtoWilbur’spen."Heclaimshe’saspringpig,"reportedCharlotte,"andperhapsheis.Onethingiscertain,hehasamostunattractivepersonality.Heistoofamiliar,toonoisy,andhecracksweakjokes.Also,he’snotanywherenearascleanasyouare,noraspleasant.Itookquiteadisliketohiminourbriefinterview.He’sgoingtobeahardpigtobeat,though,Wilbur,onaccountofhissizeandweight.