Паутина Шарлотты
Chapter 5
Willthepartywhoaddressedmeatbedtimelastnightkindlyspeakup.Pleasetellmewhereyouare,ifyouaremyfriend!"
Thesheeplookedateachotherindisgust.
"Stopyournonsense,Wilbur!"saidtheoldestsheep."Ifyouhaveanewfriendhere,youareprobablydisturbinghisrest;andthequickestwaytospoilafriendshipistowakesomebodyupinthemorningbeforeheisready.Howcanyoubesureyourfriendisanearlyriser?"
"Ibegeveryone’spardon,"whisperedWilbur."Ididn’tmeantobeobjectionable."
Helaydownmeeklyinthemanure,facingthedoor.Hedidnotknowit,buthisfriendwasverynear.Andtheoldsheepwasright-thefriendwasstillasleep.
SoonLurvyappearedwithslopsforbreakfast.Wilburrushedout,ateeverythinginahurry,andlickedthetrough.Thesheepmovedoffdownthelane,theganderwaddledalongbehindthem,pullinggrass.Andthen,justasWilburwassettlingdownforhismorningnap,heheardagainthethinvoicethathadaddressedhimthenightbefore.
"Salutations!"saidthevoice.
Wilburjumpedtohisfeet."Salu-what?"hecried.
"Salutations!"repeatedthevoice.
"Whatarethey,andwhereareyou?"screamedWilbur."Please,please,tellmewhereyouare.Andwhataresalutations?"
"Salutationsaregreetings,"saidthevoice."WhenIsay’salutations,’it’sjustmyfancywayofsayinghelloorgoodmorning.Actually,it’sasillyexpression,andIamsurprisedthatIuseditatall.Asformywhereabouts,that’seasy.Lookuphereinthecornerofthedoorway!HereIam.