Ходячий замок
Chapter 14
Sophiedroppedthecloakandbackedawayhurriedly.Shehadalwaysbeennervousofdogs,andgreyhoundsarenotreassuringtolookat.Thisoneputitselfbetweenherandthedoorandstaredather.SophielookedlonginglyatthewheelingrocksoutsideandwonderedwhetheritwoulddoanygoodtoyellforHowl.
Thedogbentitsalreadybentbackandsomehowhoisteditselfontoitsleanhindlegs.ThatmadeitalmostastallasSophie.Ithelditsfrontlegsstifflyoutandheavedupwardagain.Then,asSophiehadhermouthopentoyelltoHowl,thecreatureputoutwhatwasobviouslyanenormouseffortandsurgedupwardintotheshapeofamaninacrumpledbrownsuit.Hehadgingerishhairandapale,unhappyface.
“CamefromUpperFolding!”pantedthisdog-man.“LoveLettie—Lettiesentme—Lettiecryingandveryunhappy—sentmetoyou—toldmetostay—”Hebegantodoubleupandshrinkbeforehehadfinishedspeaking.Hegaveadoghowlofdespairandannoyance.“Don’ttellWizard!”hewhinedanddwindledawayinsidereddishcurlyhairintoadogagain.Adifferentdog.Thistimeheseemedtobearedsetter.TheredsetterwaveditsfringedtailandstaredearnestlyatSophiefrommelting,miserableeyes.
“Oh,dear,”saidSophieassheshutthedoor.“Youdohavetroubles,myfriend.Youwerethatcolliedog,weren’tyou?NowIseewhatMrs.Fairfaxwastalkingabout.ThatWitchwantsslaying,shereallydoes!ButwhyhasLettiesentyouhere?Ifyoudon’twantmetotellWizardHowl—”
Thedoggrowledfaintlyatthename.Butitalsowaggeditstailandstaredappealingly.
